För första gången på mycket länge kände jag bara känslan av att detta är kul när jag kom in på banan. Det är inte så att någon har tvingat mig att tävla, absolut inte, jag ska förklara vad jag menar!
För att få starta MsvB så måste man har minst två ritter i MsvC på 62% eller högre. Att få rida just MsvB har varit lite av min dröm redan sedan vi hade Minis mamma Kitara. Med tex Mini så har jag högre drömmar men med Gunnar så känns MsvB realistiskt.
Jag har alltså jagat dessa förbannade kval med blåslampa, ofta utan att jag själv har varit medveten om det, så att jag har glömt att ha kul. Allt mitt fokus har helt enkelt legat på dessa 62% som behöver passeras.
Känslan att vilja något så otroligt gärna att det helt enkelt gör att du förstör för det själv är inget vidare när du själv inser det. Men det är just det…JAG har inte insett det förrän nu.
Igår när folk frågade om jag var nöjd så var jag flera gånger nära att säga ”Det blev inget kval, men ja jag är nöjd” dock sa jag det aldrig för jag ingås till mig stora glädje att jag brydde mig inte om procenten för jag var helt enkelt Nöjd med vår ritt, inga om och inga men utan jag är nöjd 🙂
Tillbaka till gårdagen.
Det var långt ifrån en perfekt ritt men jag hade kul och ville inte vända och gå hem, ingen panikkänsla utan bara glädje. 60.444% fick vi ihopa och jag skulle ljuga om jag inte sa att jag är glad att vi äntligen kom över 60 gränsen. Det kändes som att vi fick ett bättre flyt än på länge och vi jobbade tillsammans. De där bakdelsvändningarna kan vi åter igen konstatera, det är inte vår grej 🙂 och i första enkla bytet blev det ett missförstånd så det blev trav istället för skritt.
Jag har faktiskt inte läst protokollet mer än längst ner och där fanns det en kommentar som gjorde mig riktigt glad. Bra Fokus!
Just att hålla fokusen på banan och inte på allt och alla runtomkring är något jag har och har haft svårt för. Men idag gick det 🙂
I morgon är jag hästägare/groom/fotograf istället för då ska Monica och Mini starta LB:2 & LA:3
tusentankarochlitetill 